2 december, 2009
Drog på mig de lätt fodrade träningsbyxorna idag, innan jag gav mig ut på förmiddagens pass. På överkroppen linne, långärmad från Craft och tunn jacka mot vinden. Plus mössa och fingervantar, förstås. I efterhand kände jag att överkroppen nog blev för varm, kanske kunde jag åtminstone hoppat över linnet. Men det brukar vara svårt att bedöma innan den första kilometern.
Passet gick bra, jag hade förberett mig för en stilla jogg kring Slottsskogen men lyckades hålla tempot uppe i hyfsad löpnivå (snitt 4:37 min/km, 7,5 km). Allt kändes bra igen efter ett par dagars träningsvärk från mil- och simpasset i söndags. Nå, överarmarna smärtar fortfarande när jag sträcker på dem, men det inverkar i alla fall inte på löpningen.
Vi har ett bra schema i nuvarande kursen, så jag har tid för både träning, Sture och webbprogrammering. Gött, lediga förmiddagar blir man annars inte bortskämd med på utbildningen. I eftermiddags var det seminarium med Försäkringskassan; information om sjukförsäkringen. Jag kom till självinsikt häromdagen när jag satt på föreläsning om försäkringsmedicin: för att kunna ta till mig informationen om de nya reglerna måste jag försöka trycka ned min instinktiva känsla av att betrakta Kassan som en ond motståndare. Det gick väl sådär idag, kan jag säga.
29 november, 2009
Dagens pass: 10 km löpning, 1 km simning. Jag har upptäckt att det finns en simhall vid Frölunda torg, och beslöt mig för att testa att lägga in ett simpass efter det vanliga löppasset. Tog samma runda som i tisdags, den slutar ändå vid torget, och sedan var det dags för mitt första motionssim i modern tid. Jag vill minnas att jag en gång i min ungdom simmade 1 km på 40 min, ingen imponerande tid. Idag tog det 45… Nå, jag får glädjas åt att jag snittade 4:35 på löpningen, och att simningen bara kan bli bättre.
Men en gång är ingen gång. Nu gäller det att göra dubbelpasset till en vana, kanske varje söndagförmiddag?
23 oktober, 2009
Det är mycket löpning nu. Igår sprang jag till skolan (3 km, 4:35 min/km), och tillbringade dagen med att få saker instoppade i min näsa, mina öron och mitt svalg, och stoppa in likadana saker i andras hålrum i huvudet. Jo, jag läser en rolig utbildning. Sedan sprang jag hem via Järntorget och Nya varvet (8,7 km, 4:48 min/km). Det har varit si och så med sömnen de senaste nätterna, så jag är ändå nöjd med tempot även om det gick tungt.
Idag slutade vi tidigt, så jag och Andreas (klasskamrat) hade bokat in ett gemensamt pass i Änggårdsbergen. Åtta lugna kilometer i lite långsammare än samtalstakt, 5:51 min/km i snitt. Tunga backar, bitvis utsikt över stan och hamninloppet, och mycket naturupplevelse. Efteråt åt vi sushi och eftersvettades.
20 oktober, 2009
Den senaste veckan har jag varit förlagd till Mölndals sjukhus, lite längre hemifrån än vad Sahlgrenska är. Snål som jag är (7 kr i timmen i parkeringsavgift, herregud!) har jag cyklat till och från sjukhuset, trots regn, kyla, blåst och hiskeliga backar. Nu är sträckan visserligen bara omkring 7 km enkel väg, men ändå.
Idag var det dock löppremiär till Mölndal. Tungt utan frukost och med en störd nattsömn, men det gick. 7,7 km i c:a 4:50-tempo, och då höll jag 5:20 i nästan 2 km på grund av backarna. Sju timmar senare var det dags att vända på steken och springa hem igen, denna gång något kortare väg (6,6 km) och lite högre tempo, 4:40 min/km. Och peppar peppar men benen verkar ha klarat av dubbelpasset utan större bekymmer.
Och hemma väntade Sture, förstås. Världens sötaste unge, fortfarande, med sin pliriga blick och spännande personlighet. Svår att tolka ibland, men i andra lägen väldigt övertydlig. Det ska bli roligt när han börjar prata, att höra vad det är han ligger och funderar på.
14 oktober, 2009
Efter en någorlunda lugn natt (han vaknade bara för att äta två gånger!) for vi till BVC för att väga pojken. En vecka gammal har han redan vänt upp till sin födelsevikt igen, fick vi reda på. Bra jobbat, grabben! Men med tanke på hur ofta och mycket han har ätit de här dagarna så var det väl inte så konstigt.
På kvällen fick jag tid till ett milpass. Gamla hederliga Grimmeredsrundan, utan större ambitioner än att ta mig runt i maklig takt. Men redan efter första kilometern kände jag att jag kunde öka tempot något, och ser i efterhand att jag höll i snitt 4:40 min/km i 6,6 km, sedan började tempot klättra upp för att hamna på 4:48 min/km för hela rundan (11,8 km). Svettigt värre var det, jag hade en varm långärmad över det vanliga linnet, och en tät reflexväst över alltihop. 3 grader visade termometern innan jag gav mig ut, men det var förvånansvärt vindstilla för att vara Göteborg, så i efterhand ser jag ju att jag klädde mig alltför varmt.
Imorgon går jag tillbaka till skolan efter en veckas frånvaro, det blir till att öva ögonundersökning. Svårt att uppbåda studiemotivationen när det finns en liten Sture här hemma, men det får gå.
12 oktober, 2009
Efter tio dagars uppehåll fick jag äntligen tid till ett pass. Det blev en stilla jogg (5:20 min/km) i Slottsskogen med Tor, efter några kilometrar i högre tempo till Majvallen (2,4 km, 4:24 min/km). Mycket trevligt, och skönt att komma ut och röra på mig efter dagarna på BB.
BB, ja. Nu är vi hemma därifrån. Vår lille Sture har inte riktigt lärt sig en normal dygnsrytm, utan väcker oss någon gång i timmen under nätterna. Ibland är han snällare, och låter oss sova tre timmar i sträck. Men mest är det förstås Linnéa som är uppe, då hon av naturliga skäl har enklare för att amma än vad jag har. Istället får jag passa Sture på förmiddagen, medan Linnéa försöker sova igen några timmar.
Och vilken fantastisk upplevelse det är att få ett barn! Det har nog sagts många gånger förr, men det är svårt att inse innan man själv har upplevt det. Nog kommer vi att tröttna på vardagslivet så småningom, men än så länge kan vi ibland bara ligga stilla och titta på honom, notera alla miner och små rörelser, prata med honom och låtsas att han förstår vad vi säger, gå runt med honom i famnen och sjunga egna små sånger, och bara njuta av att ha honom hos oss. Inte ens blöjbytena är så där enformiga och jobbiga som jag hade föreställt mig. Tvärtom, varje byte är ett nytt byte, man vet aldrig vad som kommer att hända.
Idag fick vi besök av Stures farmor och farfar. Farmor kom upp med tåget medan vi var på hörseltest och PKU-prov, och farfar kom ned med bilen från Orust. Vi åt en god middag och de tog varsin pratstund med Sture och lämnade presenter, innan de for hem till Småland tillsammans. Imorgon kommer hans mormor och morfar förbi.
Bifogar en bild på världens sötaste unge (och pappa?).

Sture på pappas bröst, på BB