3 + 8,7 igår, 8 till idag

Det är mycket löpning nu. Igår sprang jag till skolan (3 km, 4:35 min/km), och tillbringade dagen med att få saker instoppade i min näsa, mina öron och mitt svalg, och stoppa in likadana saker i andras hålrum i huvudet. Jo, jag läser en rolig utbildning. Sedan sprang jag hem via Järntorget och Nya varvet (8,7 km, 4:48 min/km). Det har varit si och så med sömnen de senaste nätterna, så jag är ändå nöjd med tempot även om det gick tungt.

Idag slutade vi tidigt, så jag och Andreas (klasskamrat) hade bokat in ett gemensamt pass i Änggårdsbergen. Åtta lugna kilometer i lite långsammare än samtalstakt, 5:51 min/km i snitt. Tunga backar, bitvis utsikt över stan och hamninloppet, och mycket naturupplevelse. Efteråt åt vi sushi och eftersvettades.

14 km i två pass

Den senaste veckan har jag varit förlagd till Mölndals sjukhus, lite längre hemifrån än vad Sahlgrenska är. Snål som jag är (7 kr i timmen i parkeringsavgift, herregud!) har jag cyklat till och från sjukhuset, trots regn, kyla, blåst och hiskeliga backar. Nu är sträckan visserligen bara omkring 7 km enkel väg, men ändå.

Idag var det dock löppremiär till Mölndal. Tungt utan frukost och med en störd nattsömn, men det gick. 7,7 km i c:a 4:50-tempo, och då höll jag 5:20 i nästan 2 km på grund av backarna. Sju timmar senare var det dags att vända på steken och springa hem igen, denna gång något kortare väg (6,6 km) och lite högre tempo, 4:40 min/km. Och peppar peppar men benen verkar ha klarat av dubbelpasset utan större bekymmer.

Och hemma väntade Sture, förstås. Världens sötaste unge, fortfarande, med sin pliriga blick och spännande personlighet. Svår att tolka ibland, men i andra lägen väldigt övertydlig. Det ska bli roligt när han börjar prata, att höra vad det är han ligger och funderar på.

Påbylsad

Efter en någorlunda lugn natt (han vaknade bara för att äta två gånger!) for vi till BVC för att väga pojken. En vecka gammal har han redan vänt upp till sin födelsevikt igen, fick vi reda på. Bra jobbat, grabben! Men med tanke på hur ofta och mycket han har ätit de här dagarna så var det väl inte så konstigt.

På kvällen fick jag tid till ett milpass. Gamla hederliga Grimmeredsrundan, utan större ambitioner än att ta mig runt i maklig takt. Men redan efter första kilometern kände jag att jag kunde öka tempot något, och ser i efterhand att jag höll i snitt 4:40 min/km i 6,6 km, sedan började tempot klättra upp för att hamna på 4:48 min/km för hela rundan (11,8 km). Svettigt värre var det, jag hade en varm långärmad över det vanliga linnet, och en tät reflexväst över alltihop. 3 grader visade termometern innan jag gav mig ut, men det var förvånansvärt vindstilla för att vara Göteborg, så i efterhand ser jag ju att jag klädde mig alltför varmt.

Imorgon går jag tillbaka till skolan efter en veckas frånvaro, det blir till att öva ögonundersökning. Svårt att uppbåda studiemotivationen när det finns en liten Sture här hemma, men det får gå.

Jogg med Tor i Slottsskogen

Efter tio dagars uppehåll fick jag äntligen tid till ett pass. Det blev en stilla jogg (5:20 min/km) i Slottsskogen med Tor, efter några kilometrar i högre tempo till Majvallen (2,4 km, 4:24 min/km). Mycket trevligt, och skönt att komma ut och röra på mig efter dagarna på BB.

BB, ja. Nu är vi hemma därifrån. Vår lille Sture har inte riktigt lärt sig en normal dygnsrytm, utan väcker oss någon gång i timmen under nätterna. Ibland är han snällare, och låter oss sova tre timmar i sträck. Men mest är det förstås Linnéa som är uppe, då hon av naturliga skäl har enklare för att amma än vad jag har. Istället får jag passa Sture på förmiddagen, medan Linnéa försöker sova igen några timmar.

Och vilken fantastisk upplevelse det är att få ett barn! Det har nog sagts många gånger förr, men det är svårt att inse innan man själv har upplevt det. Nog kommer vi att tröttna på vardagslivet så småningom, men än så länge kan vi ibland bara ligga stilla och titta på honom, notera alla miner och små rörelser, prata med honom och låtsas att han förstår vad vi säger, gå runt med honom i famnen och sjunga egna små sånger, och bara njuta av att ha honom hos oss. Inte ens blöjbytena är så där enformiga och jobbiga som jag hade föreställt mig. Tvärtom, varje byte är ett nytt byte, man vet aldrig vad som kommer att hända.

Idag fick vi besök av Stures farmor och farfar. Farmor kom upp med tåget medan vi var på hörseltest och PKU-prov, och farfar kom ned med bilen från Orust. Vi åt en god middag och de tog varsin pratstund med Sture och lämnade presenter, innan de for hem till Småland tillsammans. Imorgon kommer hans mormor och morfar förbi.

Bifogar en bild på världens sötaste unge (och pappa?).

Sture på pappas bröst, på BB

Inget löppass men en bebis

Det blev inget löppass till skolan i onsdags. Istället åkte vi in till förlossningen kl 2 på natten, och 11:14 den 7 oktober föddes vår lille son. Världens mysigaste pojk, och vi mår bra allihop. Nu är vi på BB, och det dröjer nog ett tag till nästa blogginlägg. :)

Tenta, Ikeahylla och nya kurser

Det har inte blivit någon löpning på nästan en vecka. Därför heller inga inlägg på bloggen. Istället har jag pluggat, druckit lagom mängder vin och ätit gott, väntat på Plupp, haft Linnéas familj på besök, gratulerat svärmor på födelsedagen, pluggat lite till, väntat på Plupp, och idag skrivit tenta samt monterat en Ikeahylla (Billy!).

Beräknat förlossningsdatum passerade således utan förlossning. Och jag som lyckades avtala med tentavakten att han skulle ha min mobil i fickan under hela skrivningen, utifall att något satte igång därhemma.

Imorgon blir det kursstart för Ögon- samt Öron-näsa-hals. En timmes sovmorgon till uppropet kl 9, kanske tar jag ett pass till skolan då? Det är dags att komma igång igen, innan latmasken biter sig fast i benen.

Praktiskt prov och löpning i kyla

Idag hade jag praktiskt prov i neurologi. Tog anamnes (sjukdoms- och levnadshistoria) och status (undersökning) på en patient, medan en läkare tittade på. Fick sedan sammanfatta det viktigaste och resonera mig fram till var i nervsystemet skadan satt. Intressant och lärorikt, men nervös var jag som fasen. Gick dock bra, så ytterligare ett moment kan läggas till handlingarna. Gött. På tisdag är det skriftlig tenta, får se om Plupp hunnit titta ut till dess.

I morse stod utetermometern på nollan, så jag drog på mig byxor och långärmad tröja över shortsen och linnet, innan jag sprang till skolan (3 km, 4:31 min/km). Sedan blev det en lång dag, med röntgenrond och hjärnoperation, och som avslutning det praktiska provet.

Vid 18-tiden sprang jag hem via Nya varvet. Jag fick draghjälp genom att ta rygg på andra joggare längs vägen och satsa på att springa förbi dem. Kul sätt att träna upp en vinnarinstinkt och mental uthållighet. Sprang i drygt 7 km, 4:28 min/km. Gick sedan uppför backarna efter Nya varvet, och joggade de sista kilometrarna i 5:12-tempo. Termometern visade 8 grader när jag kom hem, jag sprang i shorts och linne. Det räckte gott.

A Tale of Two Bridges

Efter mycket tvekan gav jag mig ut i höstvädret för ett kvällspass. Planerade att jogga över Älvsborgsbron och fortsätta längs kajen till Lindholmen, och ta bussen hem, men gick ut med högre tempo än jag tänkt mig, kände att kroppen orkade och fick blodad tand. Så jag fortsatte längs cykelbanan från Lindholmen och uppför Göta älvbron.

Där tog det dock stopp, efter 12 km med ett snitt på 4:36 min/km. Bron fälldes nämligen upp lagom till att jag var framme, och någon hinderlöpning med vattengrav hade jag inte planerat. Det blev till att stå snällt och se på medan segelbåten passerade, och sedan jogga ned till Brunnsparken för kollektiv transport hem.

Och på Pluppfronten är det inte mycket nytt. Igår fick vi dock öva på hur man håller en bebis, på middag hos Andreas & Hanna. Och jag lyckades faktiskt få henne att somna, även om hon vaknade igen så fort jag skulle lägga henne ifrån mig. Men hemligheten verkar vara att gunga, gunga och gunga. Och dansa lite samtidigt.

Snabbt i Ruddalen

Idag var motivationen låg att ge mig ut. Cykelturen hem från sjukhuset skedde i tung motvind, och det mojnade inte under kvällen. Kallt var det också. Men till slut kom shortsen och linnet på, jag snörade på mig skorna, och gav mig ut. Ivrigt påhejad av Linnéa, som väl mest ville att jag skulle ge mig av någon gång så att jag inte kom hem för sent på kvällen.

Det blev ett pass i Ruddalen, bara ett varv men jag försökte hålla högt tempo. Knappt 4 km, ett snitt på 4:24 min/km. Det är jag nöjd med, Ruddalens backar är tunga.

Och på hemmafronten är det väntans tider. Knappt två veckor kvar till planerat förlossningsdatum (6 oktober), så det börjar bli spännande – det kan ju bli när som helst. Men det vore skönt om jag hann skriva tentan först, smidigt nog inplanerad till samma datum…

Tur och retur Sahlgrenska

Ännu ett dubbelpass. 3 km till skolan i 4:20-tempo, nytt personbästa. Och det kändes som att jag hade kunnat fortsätta i samma tempo en bit till. Annat var det på hemvägen; jag tog omvägen via Slottsskogen och Majorna, och stannade vid vagnhallen. Benen kändes tunga nästan hela vägen, och då sprang jag ändå på snälla vägar med bara enstaka, små uppförsbackar. Nå, det blev i alla fall 5,6 km i 4:45-tempo, men kändes mer som 5:15 min/km när jag joggade fram. Det var väl morgonpasset som tog ut sin rätt.